Sara Henrysson Eidvall har läst Daniel Kahnemans bok ”Tänka, fort och långsamt” (Volante förlag 2013) som har gjort ett välförtjänt segertåg över världen. En bok som varje chef och HR-specialist ska läsa, menar hon. Krönikan är publicerad i Personal och Ledarskap, 2013.
Att göra bedömningar och fatta beslut är en stor del av såväl chefers och HR-konsulterns vardag. Urval och personbedömning är ett typiskt sådant område. Vi vill väl alla tro att vi är kloka, omdömesgilla och någorlunda rationella bedömare. Och så kommer det en nobelpristagare som i mångt och mycket ställer allt det på ända. Många av våra beslut bygger på feltänk, bias, som leder till att vi systematiskt väljer bort det som är främmande och olikt. Daniel Kahnemans bok ”Tänka, fort och långsamt” (Volante förlag 2013) har gjort ett välförtjänt segertåg över världen. Kahneman, som är psykolog, och började sin bana som urvalskonsult i den israeliska armén, fick 2002 Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne för sin mångåriga forskning tillsammans Amos Tversky, avliden 1996. De möttes redan på 60-talet i ett försök att pröva på sig själva om de kunde göra intuitiva statistiska bedömningar.
Redan vid första försöket insåg de att vara expert på intet sätt är en garanti att man gör korrekta bedömningar. Idén om människan som rationell beslutsfattare kunde avskrivas och detta faktum har fått genomslag inom ekonomi och politik. Dock betydligt mindre inom beteendevetenskapen som är Kahnemans och Tverskys eget ämne. Det var för svårsmält. Men inte desto mindre sant.
I sin bok visar Kahneman pedagogiskt och elegant hur vi gör tankefel efter tankefel när vi ska dra slutsatser om andra människor utifrån några få ledtrådar, hur vi ser samband där bara finns slump och hur lätt och ofta vi missbedöm statistiska relationer. Kahneman utmanar vår intuition genom att om och om igen visa att intuitionen lätt leder oss fel. Det beror på att vi är utrustade med ett sätt att tänka som gillar att dra snabba slutsatser, tro och lätt påverkas av faktorer runt omkring oss. Med en fiffig modell med ett snabbt men slarvigt system 1 och ett mer eftertänksamt system 2 visar han hur hjärnan försöker spara på tankekraften.
Kahneman var inte först. Redan 1954 visade Kahnemans idol psykologen Paul Meehl att bedömning av människor blir validare med en så kallad mekanisk sammanvägning av testresultatet än den metod som används oftast än i dag, så kallad helhetsbedömning. Redan då skrek psykologer och personalkonsulter högt, inte kunde statistiska formler ersätta erfarenhet och bedömningsförmåga? Jodå, och det har visats om och om och om igen i olika metastudier ända sen dess.
Det Meehl, Kahneman och andra forskare har visat är att när vi människor, hur utbildade och erfarna vi än är, bedömer andra så smyger sig tankefelen in. Men konsekvenserna av att negligera 60 års forskning, flera metastudier och ett Nobelpris kan vara diskriminering och lagbrott. En nyligen publicerad experimentell studie om rekrytering från IFAU visar med isande tydlighet på konsekvensen av arbetsgivares rekrytering med helhetsbedömning. Resultatet blir att sannolikheten att bli erbjuden jobbet minskar med 26 % om du är jude, 30 % om du är muslim. Överviktig – glöm jobbet! Och 55 + ? Du blir inte ens kallad till intervju. Olagligt. Jag är övertygad om att inte en enda av de 426 chefer och HR-specialister som deltog i studien skulle vidkänna att de diskriminerar. Tvärtom – ingen vill bidra till något sådant. Men problemet är att våra vanligaste urvalsmetoder gör att vi gör det ändå. Och det är inte OK.
Men det finns hopp! Kahneman skrev sin bok på ett sådant sätt att den skulle stimulera samtal på kafferaster och runt lunchbord. Genom att beskriva olika typer av tankefel ger han oss användbara begrepp för att upptäcka när andra eller vi själva drar förhastade slutsatser eller missbedömer data. På så vis kan vi hjälpa varandra att tänka långsammare för att tänka klokare. Och fatta klokare beslut. ”Tänka, snabbt och långsamt” har sin givna plats i varje chef och HR-specialists bokhylla. Läst.